Juridisk positivism var särskilt populär på 1800-talet i Västeuropa och Ryssland. Enligt honom är all lag en statlig lagstiftningsfunktion, därför motiverar den alla attityder, normer som härrör från statens makt.
Juridisk positivism är en gren inom rättsfilosofin. Dess anhängare begränsar utbudet av uppgifter som löses inom ramen för juridisk vetenskap genom att studera lagen som fungerar "här och nu". Dessutom betraktar vetenskapen det som en uppsättning normer, beteendebestämmelser, som fastställs av den dominerande maktens tvångskraft.
Historien om utvecklingen av juridisk positivism
Ursprunget till juridisk positivism går tillbaka till 1798-1857, då O. Comte bildade bestämmelserna i positiv filosofi. I sina verk fokuserade han på den tidens sociala liv och förklarade behovet av att bilda en ny ordning för samhällsbildningen med hänsyn till det förflutna, nuet och möjliga framtid.
Denna trend blev särskilt populär i slutet av 1800-talet. Vid denna tidpunkt kunde hans anhängare hittas främst i Västeuropa och i Ryssland. Framväxten av juridisk positivism är förknippad med orden från John Austin, som sa att regeringen borde bildas så att den förblir styrd.
Under 1900-talet var juridisk positivism inneboende i borgerlig rättspraxis. En av dess riktningar var normativism.
Kärnan och betydelsen av juridisk positivism
Enligt riktningen är lagen ett resultat av statens lagstiftningsfunktion, som inte är beroende av klass, ekonomiska och andra relationer. Enligt J. Austin finns det flera typer av normer: gudomlig och positiv moral. Det senare kan i sin kärna innehålla andra folks åsikter eller organiseras av en politisk kraft. Juridisk vetenskap i denna aspekt bygger på ett system med redan etablerade juridiska begrepp, rättsliga skyldigheter och olika sanktioner.
Positivism motiverar alltid alla beslut som kommer från staten. Alla sådana krav måste följas strikt, oavsett vilket innehåll de har. Av denna anledning är positivistiskt juridiskt tänkande inneboende i de flesta länder som domineras av auktoritärt styre.
Modern positivistisk regering förnekar lag som en manifestation av anden. Den berömda statsvetaren M. Yu. Mizulin säger att med förekomsten av de beskrivna tillvägagångssätten ger modern lagstiftningspraxis i Ryssland inte en möjlighet att utveckla mänskliga rättigheter, vilket hindrar utvecklingen av lagstiftningen som helhet. För närvarande förvandlar den positivistiska rättspraxis den nationella rättsordningen till ett verktyg för att lösa externa och sociala problem och fäster uteslutande tillämpad betydelse för lagen.
