Rysk lagstiftning i lagen om massmedia förkunnar frihet och oberoende för alla typer av media. Dessutom innehåller den alla grundläggande begrepp och definitioner inom massmediaområdet, reglerar de aspekter av deras aktiviteter som inte kan begränsas. Lagen innehåller också reglerna för registrering av media och förfarandet för spridning av olika uppgifter.
Aktiviteter som erkänns som tillåtna
Enligt medielagen är det förbjudet att begränsa följande aktiviteter:
- söka, ta emot och sprida information på något lagligt sätt;
- registrera, äga, använda och kasta media;
- köpa, självständigt tillverka, lagra och använda teknisk utrustning, anordningar, råvaror och material som används vid beredning och distribution av informationsprodukter.
Grundläggande begrepp och definitioner
Lagen anger de grundläggande begreppen som används i mediesfären och ger dem en entydig definition.
Massinformation är ljudmaterial, tryckt material, videomaterial och meddelanden avsedda för ett stort antal människor. Således är tryckta medier, video- eller filmprogram, radio och tv, liksom alla andra former av informationsspridning till en obestämd krets av personer, erkända som massmedia.
Massmedieproduktion är en cirkulation eller en del av en cirkulation av periodisk tryckt publikation, ljud- och videoinspelningar, såväl som enskilda utgåvor av radio-, tv- och filmprogram.
Distribution av medieprodukter är försäljning av produkter i olika former, inklusive abonnemang, distribution och leverans.
Specialiserade massmedier är de massmedier för vilka lagstiftningen föreskriver särskilda regler för registrering, verksamhet och spridning av information.
Redaktionen är det organ som direkt tillverkar och släpper medieprodukter. Redaktionen är erkänd som en institution eller ett företag, såväl som en individ eller ett antal personer. Chefredaktören är chefredaktören.
En journalist är en person, oberoende eller med hjälp av någon annan, för att söka efter, ta emot, redigera och skapa material avsedda för redaktionen. En journalist måste nödvändigtvis vara associerad till redaktionen genom arbetskraft eller avtalsförhållanden, eller delta i hans verksamhet enligt särskilda befogenheter som redaktionen ger.
Förbud mot censur
Lagen om massmedia säger att ingen person, organisation, offentlig förening, statligt organ eller tjänsteman har rätt att kräva något slags godkännande av sina produkter från massmedia.
Det är förbjudet att på något sätt begränsa distributionen av medieprodukter, material, meddelanden och delar därav.
Det är förbjudet att skapa, finansiera någon organisation, involvera individer och grupper av personer i syfte att censurera media.
Det finns dock också undantag. Om författaren till ljudvideomaterialet, tryckt publikation är en tjänsteman eller om den här personen ger en intervju.
Begränsningar av medieaktiviteter
Ryska federationens lagstiftning förbjuder media att missbruka yttrandefriheten och mediefriheten. Detta innebär att informationsprodukter inte bör:
- användas för att begå brott;
- avslöja hemligheter och hemligheter som skyddas av lagen;
- uppmana medborgare till terroraktiviteter,
- uppmuntra terrorism och extremism i någon av dess manifestationer;
- främja våld, brutalitet och pornografi.
Det är förbjudet att använda tekniska metoder för att påverka medborgarnas medvetande och påverka deras hälsa negativt. Bland dem: dolda inlägg i TV- och radioprogram, video och filmer, speciella datafiler, ordbehandlingsprogram.
Det är förbjudet att sprida information om metoderna för beredning och användning av narkotiska och psykotropa läkemedel (och deras analoger), för att belysa platserna för deras distribution.
Det är förbjudet att distribuera annan information som inte kan avslöjas i enlighet med Ryska federationens lagar.
Reklam
Medielagen innehåller många krav och regler för reklam.
Till exempel tillåter lagen inte att orättvisa och felaktiga annonser släpps. Orättvis reklam förstås som en felaktig jämförelse av annonserade produkter med deras motsvarigheter, reklam som förstör anseende för konkurrenternas produkter och konkurrenterna själva. Otillbörlig reklam avser också reklam för förbjudna varor och illojal konkurrens ur antitrustsynpunkt. Felaktig reklam anses vara tillhandahållande av medvetet felaktig information om en produkt eller tjänst.
Dessutom bör reklam inte uppmuntra publiken att begå olagliga handlingar, innehålla uppmaningar till grymhet och våld, skapa en negativ attityd gentemot människor som inte använder den annonserade produkten. Annonsbärare (skyltar, banderoller) bör inte störa trafiksäkerheten för någon typ av transport.
I reklam är det förbjudet att använda pornografiskt material, scener för att röka och dricka alkohol, snedvrida information med främmande ord och uttryck, hänvisa till staten som godkänner reklamprodukten.
Bland annat i reklam:
- det är förbjudet att använda obscent språk och förolämpningar;
- det är förbjudet att utföra propaganda genom reklam;
- priser för varor och tjänster bör endast anges i Ryska federationens valuta (rubel), och endast i extrema behov - i utländsk valuta;
- det är förbjudet att införa annonser i pedagogiska böcker för barn (läroböcker, läromedel).
Skriv ut journalistikbestämmelser
Pressen instrueras att i varje kopia av den tryckta publikationen ange publikationens namn, listan över grundare, det fullständiga namnet på chefredaktören, numret på numret och datumet för publiceringen. Dessutom är tidningar skyldiga att ange tidpunkten för undertecknandet av utgåvan för utskrift, publikationsindex, upplagan, kostnaden för ett exemplar och adressen till redaktionen.
Det är förbjudet att utföra propaganda eller reklam i tryckta medier:
- rökning;
- dricka alkoholhaltiga drycker;
- medicinska tjänster som erbjuder abort.
Reglering av kontroversiella situationer
För närvarande sänder tv ett stort antal tv-program och program som avslöjar lagbrytare. Samtidigt tror författarna till dessa program och program att de på detta sätt skyddar konsumenternas rättigheter. Journalister och filmbesättningar köper produkter och tjänster för att kontrollera kvaliteten, vilket faktiskt visar sig vara extremt lågt. Samtidigt gömmer sig mediarbetare bakom lagen om media i sin verksamhet.
I många fall sker inspelningen av dessa program med skandaler. Ett slående exempel är programmet "Revizorro" på fredagens TV-kanal.
Journalisternas beteende under filmningen orsakar tvister mellan advokater, advokater och människorättsförsvarare om lagligheten av sådan verksamhet. En sida hävdar att ägarnas rättigheter kränks under en sådan filmning på ett eller annat sätt. Andra uppmuntrar journalisters handlingar.
Om vi betraktar journalisternas handlingar ur lagens synvinkel på media, agerar de inom ramen för denna handling. Men om vi betraktar samma handlingar utifrån andra normativa handlingar, kan man i deras aktiviteter hitta många kränkningar som medför administrativt och till och med straffrättsligt ansvar.
Förfarande för journalister i kampen mot terrorism
Separata regler för journalistisk verksamhet fastställs under CTO (terrorismbekämpning). I det här fallet, då han befinner sig på anläggningen eller inom CTO: s drift, är journalisten underordnad operationens chef.
Medierna är strängt förbjudna att avslöja någon information om operationens taktik, de tekniker och medel som används. Om denna information kommer ut till terrorister via journalister kan den störa operationen och leda till allvarliga mänskliga dödsfall.
När de lämnar information om anställda som är inblandade i kampen mot terrorism och om deras släktingar är medierna skyldiga att följa lagarna om statshemligheter och skydd av personlig information.
Senaste ändringar i medielagen
År 2017 ändrades artikel 35 i massmedialagen när det gäller obligatorisk kommunikation.
För det första är redaktionen skyldig att publicera meddelanden kostnadsfritt och i tid i enlighet med ett domstolsbeslut. För det andra är statliga medier skyldiga att publicera meddelanden från högre federala och statliga organ.
Som i föregående version är redaktionen för alla medier skyldig att ge varningssignaler om fara, nödinformation på grund av fara för befolkningen, gratis och så snart som möjligt. I synnerhet är medierna skyldiga att publicera information om förfarandet för befolkningens handlingar, att publicera meddelanden från verkställande myndigheter och lokala självstyreorgan.
